En ny karta

Egentligen inte alls en ny karta - utan en från 1860.

Jag älskar gamla kartor, gillar nya kartor också, men de gamla är så livfulla... Jag har ägnat ganska mycket tid åt att leta kartor på lantmäteriet och andra ställen och trodde att jag hittat de flesta. Men den här som svärmor/mamma hittade är ny för mig. den visar hela häradet och gårdarna i ganska bra detalj.

Kartan kommer från kartrummet på Stockholms universitet - klicka för att komma till originalet som är zoombart!

Den är kul för att den visar mer detaljer om hur ladugårdslängan som legat runt gården har sett ut. På äldre kartor ritas den oftast bara som ett sammanhängande streck men här kan man ana hur de olika delarna hängt ihop plus att det ritas ut fler byggnader bakom de nuvarande husen. Det finns spår av dem nere i skogsbacken bakom husen men jag kan inte minnas att de varit med på någon karta tidigare. Däremot finns inte vårat gamla brygghus med (grunden finns kvar idag) som altså måste ha byggts senare än 1860.

Misär

Igår såg vi en dokumentär på svt-play om nödåret 1867. Det var något knas med klimatet det året på grund av ett vulkanutbrott, så vintern låg kvar in i juni och började sen om igen i slutet av augusti. Det där ledde såklart till att en massa människor svalt och frös ihjäl. I programmet får man följa en sjuttonårig pojke som först tvingas iväg hemifrån för att söka jobb vid sågverken när man inte kan föda honom hemma längre. Senare drabbas han av svälttyfus och dör. Hela programmet är naturligtvis mycket sorgligt, speciellt som mycket av eländet hade kunnat undvikas om man bara hade organiserat hjälpen lite bättre.

Sådana program får mig alltid att fundera över hur livet på vår gård har varit förr i tiden. Under en lång tid så var det finare familjer som ägde och bodde på Görlinge, men det verkar inte ha skyddat dem mot misär i någon större utsträckning. Ett av de sorgligaste kapitlen i gårdens historia måste ha varit familjen Trafvenfelt som bodde här mellan 1724 och 1738. Ryttmästaren Lars Ludvig Trafvenfelt kom från Mälby i Giresta, och frun hette Catharina Charlotta von Post och hon kom från Fornby. Båda var alltså adliga och även om det inte verkar som om de var jätterika så hade de det nog ganska gott ställt. Trots det så går det inte särskilt bra för deras barn. Totalt får de nio barn varav endast ett hinner bli vuxen. Det är sonen Johan Ludvig, som även han går in i den militära banan liksom de flesta manliga släktingar på båda familjernas sidor. Johan Ludvig hinner gifta sig och få egna barn innan han dör vid 35 års ålder - kanske i sjuårskriget som varade under den tiden?

Trafvenfelts vapen

Johan Ludvig var i alla fall den mest lycklige av familjens barn. Tre av dem dör innan de hinner fylla ett år, och det var nog inget ovanligt öde. De övriga dog innan de hann flytta hemifrån eller sätta några andra avtryck i historien. Värst måste det ha varit under 1730 då tre av barnen dör inom några månader: Nioårige Carl Ludvig dog på sin födelsedag tjugonde maj, femårige Lars Ludvig dog i juli och tvååriga Edla Juliana dog även hon i maj.

När de äldre dör kan man ibland se vad det var de dog av men de här små bara dog - exakt av vad var visst inte så noga att anteckna. Man kan ju misstänka att det var något sot som härjade där på våren 1730, det fanns gott om sjukdomar att drabbas av och läkekonsten var väl i bästa fall inte skadlig. Smittkoppor var bland de vanligaste dödliga sjukdomarna på 1700-talet tillsammans med febersjukdomar, tuberkulos, dysenteri och scharlakansfeber. Även malaria förekom ganska ofta i Sverige vid den tiden. För spädbarn var det ofta diarrésjukdomar och mässlingen som blev ödesdigra.

Det måste ha varit fruktansvärt att vara förälder på den tiden. Även om man säkert blev mer härdad med tiden så måste det ha varit svårt att förhålla sig till att det var så stor risk att ens barn dog redan under första året.

Även om barnen Trafvenfelt förmodligen dog i ett hus som stod här före vårt så har vi låtit bli att berätta om de öden som vi hittar i arkiven. Det räcker att vi började prata om "gubben Östman" som jag skrivit om tidigare för att vi skulle råka skrämma upp dem...

Den där plåten

Den där plåten jag nämnde i förra inlägget är nu på plats.

Kommer bli fruktansvärt snyggt - om jag, mycket ödmjukt, får säga det själv. Plåten är av gjutjärn och väger säkert ett par hundra kilo. Nåja, kanske inte så mycket men den är rejält tung. Den är gjuten 1849 åt CVW och FH, det vill säga Carolina von Walden och Fredrik Holmberg.

Carolina var dotter till Carl Peter von Walden och Althea Bruzelius, Althea är alltså Johan Östmans barnbarn - jag brukar utgå ifrån Östman när jag tänker på Görlinges historia.  Carl Peter var adlig men förmodligen inte särskilt välbeställd och Althea ärvde ensam allt efter gubben Östman så hon var nog ett bra kap. I vilket fall som helst blev inte Carl Peter särskilt gammal, han dog av slag 1794, bara 29 år gammal och Carolina var då enda barnet. Hon hade två systrar men de dog båda som barn. Carolina von Valden ärvde därför som fyraåring norrgården och modern ärvde södergården där hon bosatte sig med den nya mannen Erik Rosin. Norrgården hyrdes ut till hälftenbrukare, det vill säga bönder som hyrde gården mot att hälften av det de jobbade ihop gick till hyran.

När Carolina var 25 år gifte hon sig med Fredrik Holmberg, löjtnant vid Upplands regemente. De bodde de första åren på Landsberga som Holmberg arrenderade men flyttade 1854 till Görlinge. Plåten är alltså förmodligen hitflyttad från något annat ställe, och har gissningsvis legat i södergården, för det var dit paret flyttade. Holmberg tog med sig vanan att ha statare från Landsberga och vårt hus användes nog som statarbostad.

Plåten är i vilket fall som helst snygg och passar bra in i huset även om den nog aldrig legat här ursprungligen. De tidigare grannarna använde den som platta framför entrén men tyckte att den skulle komma till bättre nytta hos oss i sitt ursprungliga syfte. Så vi fick den av dem - något som vi är mycket tacksamma för!

Fotnot - när jag skriver det här har jag nyligen bytt dator och kan inte hitta mina anteckningar om gårdens historia så det kan vara så att jag blandat ihop några av detaljerna. Ska dubbelkolla och justera om något blev fel. Det finns en del folk där ute som vet mer om de här historierna än vad jag gör - kommentera gärna om ni ser något som är fel!

Mer arkeologi - nu med proffshjälp

I lördags kom svägerska tillika storasyster Hanna för första gången till Skruttiga huset. Hanna är (så lämpligt) arkeolog och klev med liv och lust in i kök och pigkammare för att ytterligare ta fram, mäta in och göra en ritning av spåren av eldstäder och golv. "En kalv på grönbete" var hennes egna ord.

Minsann - spåren ledde in i köket där det hittades ett stampat jordgolv på samma golvnivå som den i pigkammaren. Riktigt hårt när man knackar på det! 

Mätning pågår.

Vi har även spår av gammal vägg - längst upp i bild, intill stengrunden, syns rester av gammal mittsyllstock och innanför det vad som verkar vara en golvbjälke. 

Denna gamla syllstock går förbi hörnstenen, som är nästan perfekt huggen i 90 grader. Det syns lite dåligt på denna bild, men klicka upp den och titta uppe till vänster i det mörka hörnet.

Vi är allra troligast inne på ett golv och väggrester som hörde till en byggnad som stod på husets plats på 1600-talet. Återkommer när vi fått en mer fullständig rapport från Hanna! 

Den förste ägaren till Görlinge under 1600-talet som min mamma hittat, hittills, är ryttmästare Erik Månsson. Han borde vara född före 1620 och var gift med Anna Planting. Erik Månsson var ryttmästare vid Uplands livregemente. Kanske var Görlinge ett boställe för denne Månsson - 1685 dyker han upp under "nr 88 Görlinge" för första gången. Görlinge har alltså nr 88 i rullan och var ett skattekronohemman, 1 mtl och med en häst för ryttaren. 

1687 står Anna Planting som ägare, hon är då änka och har förmodligen ärvt rusthållet och dess augement Knyllinge som låg i Fröslunda. Kanske klev Anna och Erik runt på detta golv?

Utgrävningen fortsätter

Jag har rensat ur och gjort klart grunden i sista rummet, det som går ut mot trapphuset.

Efter det hade jag möjlighet att fortsätta min utgrävning. 

Tegelstenarna är 11*23*6 cm

Utanför stocken jag hittade igår ligger ytterligare en stock, den här är mycket tjockare, drygt 25 cm. Om den är en del av en vägg så är kanske den klenare stocken innanför en golvbjälke.

Tegelgolvet fortsätter in i nästa rum efter en lucka som ligger direkt under nuvarande väggen. Det finns inga spår av trä i luckan yttersta stockresten tar slut på samma ställe (fast några meter bort).

Stocken slutade tvärt, ser ut att vara avsågad.

De nya tegelstenarna var täckta av kol och sot när jag hittade den men det försvann snabbt när jag borstade dem så de har nog inte varit en del av en eldstad. 

Resterna av en golvplanka? Ca 20 cm bred.

Har hittat en riddare

Jag tittade lite närmre på noteringarna om Görlinge i ortnamnsregistret.

Den äldsta förekomsten är från 1298, då bevittnar en Olaum di Gijrlingi ett brev där Magnus Gregersson sålt sitt "fädernesärvda land" till kyrkan. Det här gjorde han i byn "Alatunum" i "Hiӕlestum" socken.

Nästa omnämnande är från 1337 och det är här riddaren kommer in i bilden. Här är det en Ambjörn Holmvidsson som bortbyter till riddaren Göstav Nilsson alla de gods i Uppland (här listas godsen och där ingår "IIII denariis terre in gyrlinge") som tillfallit honom efter hans syster Birgittas död. I gengäld får han motsvarande gods i Södermanland. Den här riddaren skulle kunna vara Gustav Nilsson Bielke, men något mer bevis än att de har samma namn hittar jag inte...

Sen kommer ett antal ytterligare träffar där olika personer i Görlinge har bevittnat olika saker. Görlinge stavas hela tiden på olika sätt: Görlinghe, gyrlinge, gijrlingi, giörlinge...

Texten på stenen?

En sten i grunden har något inristat - har du förslag på vad det står?

Gamla nyheter

Inkilat mellan takbrädan och bjälken låg en hopvikt pappersbit. Det visade sig vara Stockholms Posten från 19 februari 1793.

Jag hittade tidningen när jag höll på med att skotta ur gammalt spån. Nu återstår frågan om jag ska leta igenom de andra säckarna efter mer tidningar.

Jag tror det får vara...

Spåren efter de sista boende på Görlinge

Under diskbänkarna både uppe och nere fanns det en del bråte. Mest ved men även en del tidningar och liknande.

Uppe fanns en inbetalningsavi på 200:- för en bil - en SAAB. Där fanns också en tom Aladdinask.

Några bekanta sorter och några som jag inte känner igen. Bara 150 gram var det i asken 1953 - de levde ett hårt liv förr i tiden!

I köket nere fanns det flera tidningar och ett lönebesked från Vattenfall(s föregångare). 

Kalle anka nr 7 1953 (julinumret), traktornytt, Svensk Jakt, Sanningens kunskap (ganska ödmjuk titel!) och en del annat...

Loppisfynd

Var på en lokal loppis idag och fyndade en bok: Från mälarvik till skogsbygd. Har tidigare sett utdrag ur boken men det är roligt att ha ett eget ex.

Vårt hus finns också med i en kortare text:

På bilden syns det ganska tydligt hur nedsjunken den bortre gaveln var före renoveringen 2001-2002. De två nedre timmervarven var i stort sett borta, enligt Roger som var med vid arbetet.

Ett till besök

1889 köper förre sjökaptenen Axel Vilhelm Björkeroth Görlinge "1,2 2 mantals rusthåll" gården är då taxerad till 26 000 kronor. Bara två år senare, 1891, dör han och hustrun Carin tog över driften av gården. Vid den tiden bodde 19 personer på gården och ytterligare 14 på ägorna.1890 fick de en son, Axel, som senare tar över gården. Axel byggde  1924 till ytterligare ett hus på gården till sin familj.

I måndags kom Axels son Torsten på oväntat besök. Han är född här (fast inte i vårt hus) 1929.

Torsten berättade hur det såg ut på Görlinge på den tiden: här har funnits ett litet vindkraftverk som drivit vattenpumpen, flera lador och uthus är borta nu, dasset har flyttats två gånger och står nu vid "byns" nyaste hus.

Vi fick också höra om vilka som bodde i vårt hus, det var bostad åt några av de familjer som jobbade på Görlinge: lagårdsförmannen Nilson med fru och två barn bodde nere, lagårdskarlen Spångberg med fru och fem barn bodde uppe. I kammaren innanför köket bodde en piga. I bagarstugan brukade en läderarbetare hålla till men han reste runt och bodde inte där hela tiden.

Besök

Vi har fått besök från förr. Rune som var den sista som bodde i huset kom förbi och hälsade på.

Han hyrde nedervåningen mellan 1950 och 1953 medan han byggde sitt eget hus i grannbyn några hundra meter bort. Fem personer var de som bodde där nere och i lägenheten en våning upp bodde en sprängare som hette Ivan med sin familj. 

Då såg man huset som fullt modernt, det fanns ju både el och vatten. Utedass fanns nedanför logen och brygghus (tvätthus) fanns nere i parken bakom huset.

Själva har vi varit på besök i den andra änden av husets historia. Comministern Johan Östman ägde huset mellan 1739 och sin död 1787. Kanske (förmodligen) var det han som lät bygga huset. Johan var comminister i Fröslunda församling och ligger begravd i kyrkan tillsammans med sonen Olaus och hustrun Anna Christina.

 

En hund begraven

I helgen rensade vi ur förrådet under trappan i hallen. Där inne, under en hög brädor och hängrännor och bakom ett halvt hörnskåp stod det en kista. Stor tung och mycket dammig var den. Som jag ser det finns det bara en anledning till varför man gömmer en gammal kista så. Antingen är det en skatt eller ett lik.

Det var sent när vi fick fram kistan, Elis fick lysa med ficklampa medan jag öppnade den. I kistan ligger något stort ihoprullat i ett tygstycke och i ena änden sticker det ut svarta hårtussar. Alltså ett lik! Besvikna gick vi och la oss - det var alldeles för sent för att hantera gamla lik...

På söndag morgon släpade vi ut kistan på gräsmattan för att undersöka liket närmre.

Kistan

 En första bild av liket

  

Vid en närmre undersökning av kistan visade det sig att det i själva verket var "pappas korta päls" och att håret som stack upp var "ett hundskinn (svart setter)". Det var dessutom ordentligt inventerat på baksidan av en valsedel från Folkpartiet. Övriga saker i som fanns i kistan var: En ulster, kuskkragen med tillhörade mössa. Det hade ursprungligen funnits mer saker, mest pälsar och sånt, i kistan men det hade försvunnit under resans gång.

Inventeringslistan

Ett hundskinn (svart setter)

Av tidningarna som kistan var fodrad med kan man gissa att den packades någon gång på runt 1947. Bortsett från att det var rejält dammigt så var det mesta i ganska bra skick. Även om det så klart luktade en del efter att ha varit nedpackat med en gammal setter i mer än 60 år...

På kartan

De tre vanligaste frågorna vi får är:
1 - Var ligger huset?
2 - Finns det en badplats?
3 - Är ni helt galna som sätter igång med ett nytt projekt nu när ni är klara med det förra? Ok, den här sista frågan ställs inte alltid (men ibland) rent ut, oftast är det jag själv som läser in den i frågeställarens ansiktsuttryck...

Jag tänkte ge mig på den första, enklaste frågan. Görlinge ligger här:

Det är alltså det norra huset som är vårt.

Men det har funnits kartor länge och Görlinge finns med på flera av dem, den äldsta jag hittat är en från 1755.

Man hade tydligen dålig koll på vädersträcken på 1700-talet så ni får tänka er kartan vriden ett kvarts varv åt vänster för att det ska bli rätt, vägarna och ån (i kartans nederkant) går fortfarande på samma sätt.

Nästa karta är från 1799, när man genomförde storskifte:

Nu är kartan rätt orienterad, vårt hus är märkt B på kartan. Dessvärre är en stor byggnad (lada?) i vinkel det enda som är utritat på kartan. Annars är husen bara markerade med en generell husbild.

1842 blir det bättre, nu är det laga skifte och man har bemödat sig med att rita ut alla byggnader på gården:

De som återstår av våra hus är själva huvudbyggnaden och källaren som ligger rakt framför. Eller, rättare sagt, det som är kvar av källaren ligger rakt framför huset. Vår loftbod som ligger nere vid vägen finns inte med på kartan och måste ha flyttats dit eller nybyggts där senare. 

Av den andra gården på Görlinge återstår boden som ligger rakt söder om vårt hus och på samma ställe där huvudbyggnaden ligger på kartan ligger ett nytt hus, fast större. Helt nytt är det inte heller, har sett olika bud om när det är byggt men ca 1850 verkar troligt.