Fixt och färdig

Sådär var slipen renoverad och klar igen. Tur att vi inte har bråttom, synd att det nu är 35 mil mellan slipen och golvbrädorna...

Hur vi jobbar med lera

Tänkte skriva ihop ett lite mer sammanfattande inlägg om hur vi gör när vi lerklinar väggarna. Om man läser på olika forum och i böcker så visar det sig att det finns massor av olika sätt att putsa och mer eller mindre avancerade blandningar.

Allt vi har lärt om lerklining har vi lärt oss av Johannes Riesterer på Svenska Jordhus*. Därmed inte sagt att han är ansvarig för allt som jag kommer skriva härefter - vi kan säkert ha missuppfattat eller rört till det själva i efterhand men i stort sett är det baserat på hur han förklarat för oss.

Receptet 

Det här är alltså baserat på den lera vi har att gräva upp hemma hos oss så du kan inte bara ta det rakt av utan det kan behöva anpassas om du är sugen att prova själv.

1 del lera

3 delar murarsand

1 del halm

1 del gödsel (vi använder hästgödsel men man kan också använda kogödsel)

Vatten efter behov.

Leran kan man ta direkt som den är ur leråkern men jag har märkt att det går snabbare att blanda den om jag ställt den i blöt över natten.

Att blanda

Vi börjar blanda genom att skotta i all lera, all gödsel, två delar sand och lite halm. Sen kör vi igång blandaren. Jag har inte i något vatten till att börja med - då snurrar allt bara runt som en klump. Halmen som är i från början har till syfte att dra sönder lerklumparna. När blandningen börjat gå ihop kan man ha i resten av sanden (ibland har jag inte i all sand om blandningen verkar vara färdig ändå) och sista minuterna har jag i den sista halmen. Halmen får inte snurra runt för länge för då går den sönder för mycket och förlorar förmågan att binda ihop putsen.

Vår halm hämtar vi inne i grisstallet, vi tar den halmen som de gått runt på (och så får de ny i utbyte). Den är märkvärdigt fri från skit - verkar som om de helst går ut och gör sina behov. Fördelen med att ta begagnad halm är att den redan är "hackad" i bitar. Om jag tar ny halm så är det för långa strån som klumpar ihop sig i blandaren.

Vatten ska som sagt blandas i efter behov, det innebär förmodligen ganska mycket mer vatten än vad du tror. Blandningen ska vara rejält blöt. Blir man trött i handen när man sätter upp den är blandningen för torr. Vattnet blandas i undan för undan på slutet. Häller man på för mycket på en gång så börjar det som sagt bara snurra runt i blandaren utan att blandas. På slutet, när blandningen börjar bli rejält fuktig, kan man blanda i mer åt gången. Halmen och sanden absorberar en del av vattnet så om det får stå ett tag kan man behöva ha i mer.

Om blandaren

Vår blandare är en tvångsblandare av märket Imer mix 120. En vanlig tombolablandare funkar inte, den klarar inte riktigt att blanda leran - fast jag har läst om folk som använt en sån och dessutom lastat i ett par större stenar för att fixa blandandet. Vår blandare är egentligen i klenaste laget men om man bara jobbar själv så klarar den att blanda färdigt en omgång medan man sätter upp den första. Är man fler än en så går den lite för långsamt. Fördelen med den är att jag hittade den billigt begagnad och att den är så pass liten att jag kan flytta runt den själv och att jag får in den i huset. Det är inte roligt att stå ute i vintern och blanda lera...

Att sätta upp putsen

Jag brukar hälla upp den färdiga blandningen i en murarhink som jag kan ta med dit där jag ska putsa väggen. På vänster hand (jag är högerhänt) har jag en grov gummihandske med långt skaft och i höger hand har jag en fyrkantig, ganska stor murslev. (Den har säker ett specifikt eget namn men det kan jag inte, finns att köpa på tex biltema)

Med vänster hand tar jag en näve blandning ur hinken, drar av den på mursleven och klatschar upp på väggen. Klatschandet är ganska hårt och tunt så att det sätter sig. Ungefär en kvadratmeter åt gången gör jag. Sen går jag på med nästa lager direkt. Nu blir det tjockare; ett par till tio cm beroende på hur väggen buktar. Det drar jag upp blött i blött på det tunna lagret. Man får inte jobba för mycket med utjämnandet nu får då pressar man ur vattnet och då fastnar det inte ordentligt. Sen är det bara att fortsätta likadant med nästa kvadratmeter tills första varvet är klart.

Nu får väggen torka, det kan ta ett par veckor om det är fuktigt i luften. Vi använder en luftavfuktare för att det ska gå snabbare, då riskerar man inte att det möglar.

Innan andra lagret sätts upp monterar man lister och foder, då kan man putsa mot dem sen och får på så sätt en helt jämn övergång.

Det andra lagret är en halv till ett par centimeter. Det är svårt att putsa tunnare en en halv centimeter för putsen har en tendens att släppa då. Det här lagret är det roligaste att göra, det är faktiskt ganska lätt att få det riktigt bra även på frihand.

Att förbereda väggen

Mina väggar har ju varit lerklinade tidigare så det finns redan färdiga hack i timret. Vad jag gör är att ta bort all gammal lerklining och lister och grejer och borsta väggen ordentligt ren med en kvast - är den dammig så fastnar det dåligt. Vi använder oss inte av nät eller ribbor eller liknande för att få fast leran. Det enda problem vi stött på är där jag använt en tjärad stock som ersättning för en murken. Där fastnade inte leran alls. Inte heller blöter vi väggen innan, bara väggen är ren så går det bra.

Runt fönster och dörrar sätter vi en ram av brädor, dels för att ha något att måtta lerlagret mot så att det ska bli jämnt men också för att ha något att spika lister och foder mot senare.

Elledningar fräser vi in i väggen före putsning. Först provade jag att bara fästa flexslang direkt mot väggen och sen putsa in den men det blev en hel del sprickor och var svårt att få leran att fästa. Det tar inte särskilt lång tid att fräsa ett spår i väggen för ledningarna.

*Det här inlägget är inte på något sätt sponsrat av Svenska Jordhus, snarare tvärt om, de brukar skicka en faktura ;-)

Samtidigt i en annan del av landet

Det känns lite absurt att följa turerna i Petersvik samtidigt som vi sliter i vårt anletes svett för att renovera vårt gamla hus.

Petersvik är ett område sommarhus från slutet av 1800-talet utanför Sundsvall. De här husen byggdes under en period då ekonomin i Sundsvall blomstrade tack vare skogsindustrin och träpatronerna tävlade i att bygga fina sommarvillor utanför stan. Husen och parkerna runt om har varit relativt orörda fram tills nu och utgör ett kulturhistoriskt unikt område.

Återigen är det skogsindustrin som ändrar förutsättningarna för trakten. SCA planerar att riva husen, platta ut området och istället anlägga en kombiterminal där hamn, vägar och tåg ska samsas. Från början var det fler intressenter inblandade men de har sedan dess hoppat av. Tanken är att kommunen ska stå för halva kostnaden och att SCA tar den andra halvan. Dessutom tillkommer kostnaden för att dra om järnvägen - den kostnaden landar hos staten. En intressant aspekt i det här är att SCA själva fortfarande inte har beslutat att investera i logistikparken. Vilket naturligtvis inte är ett problem när man börjar riva husen...

Hela grunden för projektet är dessutom kraftigt ifrågasatt då det främsta behovet sägs komma från ortvikens pappersbruk som samtidigt som processerna pågår avvecklar delar av sin verksamhet eftersom efterfrågan på tidningspapper är drastiskt fallande. Enligt de första buden skulle driften av logistikparken ha varit igång 2014, nu är det förskjutet till 2018. Samtidigt som behovet har minskat en hel del. Verkar finnas en risk att kombiterminalen är överflödig redan när den ska vara klar.

Villa Skogshyddan har redan rivits med hänvisning till att det var förfallet och kunde vara farligt. Den förklaringen känns ju direkt larvig när man jämför med vårt hus som stått tomt och utan underhåll sen 1952. Bilden här under visar vilket skick huset var i när det revs förra året.

Bilden är lånad från gruppen Rädda Petersvik från rivning*.

Tänk om vi kunde lära av historien och inte riva vårt kulturarv för att tillfredställa dagens nycker och kommunpampars behov av att bygga monument över sig...

Facebookgrupp som samordnar motståndet - för den som vill gå in och lajka ;-)

*om ägaren till bilden inte vill att jag har den här är det bara att lägga in ett meddelande så tar jag bort den.

Dörrbeställning del två

Kommer ni ihåg att vi gjorde en dörrbeställning hos XXXXX (namnet borttagt) snickeri i september förra året? Vi trodde i alla fall att vi hade gjort det då, men ägaren verkar ha väldigt svårt med att hantera beställningar. Sen började vi mejla fram och tillbaka med snickeriet om alla möjliga detaljer, till exempel vilka frässtål man kunde använda för att få en karnisprofil på brädorna. Det visar sig att en karnis är en mycket ovanlig profil i ståltillverkarnas värld. De gör bara stål för att tillverka de där standardmodellerna av lister och foder som man hittar på byggvaruhusen. Inte undra på att allt "allmoge" ser likadant ut...

Min skiss till snickeriet av hur jag ville att panelbrädorna skulle se ut.

I fredags var jag i alla fall på besök ute på snickeriet för att göra klart beställningen. För att kolla ett par detaljer så besökte vi (jag och snickeriägaren) själva verkstaden och pratade med snickaren. Jag förklarade vad det var för profil jag ville ha och då löste det sig: jo, en sån hade han specialtillverkat för ett tag sen till en annan kund - den kunde vi ta!

Så nu återgår vi till att spänt vänta på att dörren ska bli klar.

Göra klart väggar

Jag la på sista lagret lerklining på ett par väggar som Johanna gjort tidigare. Det tog väldigt lång tid att få blandningen klar eftersom alla ingredienser var djupfrysta.

Det ser rätt snyggt ut när det var klart - blir spännande att se resultatet när det torkat.

Maskinhaveri

Håller på med att slipa golvet den här helgen. Jag är inne på en av de sista golvbrädorna när min nya slipmaskin plötsligt gav upp.

Jag hade trots allt hunnit slipa ett antal golvplankor innan maskinen gav upp så nästa steg blev att jämna till sidorna. Första försöket med bänkcirkelsågen gick inte så bra. Kanten var för ojämn så jag försökte styra på frihand - det gick dåligt...

Blev betydligt bättre med sänksåg och skena:

Jag tror att de här planken blir riktigt bra till slut!

Färdig fasadritning

Har fått en klar fasadritning levererad av mamma/svärmor. Tur att vissa jobbar på när vi bara latar oss...

 



Det står förslag på ritningen men vi är nog rätt klara över att det kommer att bli så här.

Ritningen innehåller några ändringar jämfört med hur fasaden ser ut idag. Jag tänkte skriva lite om hur vi tänkt med förändringarna, vårt mål har ju ändå varit att inte omvandla huset till något som det inte är utan att bevara det vi gillar med huset. Ett övergripande mål har också varit att ge huset ett ganska enhetligt utseende, eftersom fönstren är både snygga och dominerande på fasaden så har de fått sätta tonen som vi utgått från i övrigt. Tidigt 1900-tal är alltså modellen.

Panel
Panelen som sitter på huset nu består av fem eller sex olika sorters spontad panel, det är mest fasspont i olika bredd men även ett par varianter av pärlspont. Dessutom är nedre högra delen av huset utan panel, den delen har inte använts som bostadsyta så där har man väl inte tyckt att det varit värt det att sätta upp panel. Vid den tiden då man byggde ut huset och satte upp panelen (vi antar att det var vid ungefär samma tillfälle någon gång i början av 1900-talet) så använde man det som bostad åt statare och tjänstefolk och senare som uthyrningslägenheter. Man har därför återanvänt en del gammal fasad och utöver det lappat i med vad man kommit över.

Vår plan är att byta till locklistpanel med ca 8" brädor i botten och locklister som är fasade eller rundade på ca 1,5". Det vanligaste i de här trakterna och vid tiden för förra sekelskiftet är ju egentligen spontad panel men på lite finare och större hus var det vanligt med locklist. Till exempel hade grannhuset både sådana fönster och locklistpanel vid den tiden. Dessutom kommer vi lägga till en horisontell mittlist mellan våningarna. En sån list finns på en del av huset idag, förmodligen för att man bytt panelen under den. Listen gör dessutom att frontespisen ser mer proportionerlig ut, den blir anars lite för platt i stilen.

Vi kommer att sätta panel även där det tidigare inte funnits - har diskuterat det fram och tillbaka och även om det hade varit roligt att bevara den detaljen så stämmer det ju inte längre - bagarstugan är nu en del av bostadshuset och är inte ett "uthus".

vi kommer inte att tilläggsiolera utan nöjer oss med att byta den befintliga vindpappen i samband med att vi byter panelen.

Dörrar
På baksidan finns idag en svartmålad plankdörr som mest ser ut att höra hemma på ett uthus. Den kommer att ersättas med en paneldörr med ungefär samma utseende men som kommer att målas i en annan färg (inte riktigt klart vilken än).

Dubbeldörren på framsidan är från 1800-talet och är innåtgående, den är dessutom i sånt skick att den inte går att få tät utan ganska stora ingrepp. Den får bli kvar men vi lägger till nytillverkade utåtgående dörrar i samma stil framför. Visst hade vi kunnat byta til en sekelskiftesdörr men vi tyckte det kunde vara roligt med en vinkning till äldre tider.

Fönster
Fönstren är i bra skick och får vara kvar som de är, ska bara målas om när vi bestämt oss för hur de ska se ut, de ska också flyttas fram så de hamnar i liv med nya panelen. Planen är att sätta energiglas i innanfönstren för att få bättre isolering, de behöver ändå renoveras.

Sen kommer vi sätta in ett nytt smalt fönster till höger om dörren, hallen är rätt mörk och det blir bra att släppa in lite sol. Dessutom är dörren så osymetriskt placerad att fasaden ser skev ut - det blir mycket bättre om man sätter dit ett fönster. Varför dörren sitter som den gör är ett helt eget inlägg - så snart jag räknat ut svaret ska jag skriva ner det ;-)

Vi har även lagt till ett litet lunettfönster högst upp på frontespisen, anledningen är samma som jag varit inne på tidigare att den ytan på huset blir för stor och behöver brytas av en aning. kanske blir det bara ett blindfönster, det beror på hur det får plats i förhållande till innertaket innanför.

Farstu eller ingen farstu?
Som den observanta läsaren nog redan noterat så blir det ingen farstu utbyggt. Där finns visserligen ett litet pulpettak på betongplatta idag och spår av en äldre (förmodligen) inbyggd farstu sen tidigare. Dessutom har vi ju hittat höga smala fönster i samma stil som de övriga ute i boden - så det kan ha funnits en inglasad farstu där före den nuvarande, det kan också vara så att alla fönstren är återanvända från ett annat hus...

Av utrymmesskäl hade vi helst valt en farstu, anledningen till att vi inte ska ha en är helt och hållet estetiska. Vi tyckte helt enkelt att det blev snyggare utan. Så pass mycket snyggare att det får vara värt det uteblivna utrymmet. Huset får ett enklare och mer sobert uttryck utan farstu.

Är det här byggnadsvård?
Jag ser inte våra svar som några absoluta sanningar utan det är mer vad vi resonerat oss fram till när vi diskuterat renoveringen. Vad ska bevaras, vad kan vi ändra, vilken av husets alla åldrar är det som ska få lysa igenom i vår tid och vilken "rätt" har vi att sätta egna avtryck. Kom gärna med dina egna synpunkter i kommentarsfältet hur ni tänker kring de här ämnena!