Om röd slamfärg (ett gästinlägg)

I funderingarna kring fasadfärger är ju själva rödfärgen egentligen den viktigaste ingrediensen. Vi har själva varit med och kokat rödfärg vid några tillfällen men är långt ifrån experter på ämnet. Då är det rätt bra att ha en mor som är just expert. Hon har kokat rödfärg både till egna och andras byggnader och dessutom hållit kurser i ämnet. Inlägget nedan är hennes tankar och erfarenheter kring slamfärg - håll till godo:

 

Rödfärgsrecept har det funnits gott om med skiftande men snarlika recept. Det recept som medföljde tunnorna med pigment i minst hundra år använder jag mig av, fast oftast i mindre mängd. Det beror på hur många som står beredda att måla. Är jag ensam kokar jag kanske bara på 5 eller 10 liter vatten, om vi är flera på 25 liter vilket räcker till en ganska stor vägg. Grundreceptet är på 50 liter:

                             50 liter vatten kokas upp och däri löses 2 kg järnvitriol.

                             2-2,5 kg finmalet rågmjöl siktas torrt ner i vitriollösningen

                             under kraftig vispning.

                             Låt detta koka en kvart under lock men se upp för överkokning!

                             Tillsätt 8 kg rödfärgspigment under omrörning.

                             Låt allt koka ytterligare en kvart.

                             Rör i färgen då och då medan den svalnar.

 

Det räcker oftast med dessa koktider (vad än Gysinge säger) men då är förutsättningen att mjölet skållas. Använd ballongvispar och det är bra om två stycken hjälps åt att sikta och vispa. Är man feg och först rör ut rågmjölet i kallt vatten för att minimera risken för klumpar, så tar det längre tid och man får stå där och koka… Svaret på när färgen är färdig är i båda fallen att den ska skinna sig!

De mindre mängderna färg kokar jag på kökspannan i en gammal järngryta som rymmer 8 kannor ( ung. 20 liter). Till de större mängderna krävs en bykgryta, en sån där som man tvättade i före tvättmaskinens tid. Yttre delen av plåt med en liten eldstad under och med en innergryta av koppar (som ofta tagits ur sitt sammanhang för att tjäna som blomkruka).

 

Varför ska man koka färgen själv? Det måste man ju inte, men man vet då vad den innehåller, det är roligt och det luktar gott! Och färgen är mycket trevlig att stryka. Priset på ingredienserna går på under 20 kr per kilo färg. Köpefärgen varierar väldigt mycket i pris, det är inte alltid så lätt att förstå vad som är i den och kulören är som den är.

Av övriga ingredienser (bl. a. järnvitriol, harts, sillake, urin) i de andra recepten förekommer oftast linolja tillsammans med såpa för emulgeringens skull. Jag tycker det är onödigt. Ett uppstrykningsprov med varianterna med och utan linolja gav visserligen en svagt djupare ton med den senare, om man nu vill ha det, men efter ett år kunde jag inte se någon skillnad. Inte heller smetar färgen utan linolja av sig mer. Det tar några år innan den gör det! Och det gör den med linolja också vid det laget.

  

Etiketten tagen ur boken En bok om rödfärg av Axel L Romdahl/ Sigurd Erixon/
Cyrillus Johansson och Johan Lundberg, 1932
Och det året står alltså för "nutida etikett".

Hur får man då den färgton man vill ha? I Sverige har funnits rödfärgsverk på många håll och de har alla varierat i bränningen av pigmentet, rödmullen, som är en restprodukt efter annan utvinning: koppar, svavel eller alun. Hårdare bränt: mörkare färg. På ett och samma färgverk kunde kulören variera beroende på bränningen. Men när alla utom Stora Kopparberg i Falun var nedlagda, så standardiserades kulören till en mörk ton, Falu standard.

Eftersom äldre byggnader varit ljusare började man på 70-talet efterfråga ljusare rödfärg. I Finland fanns den, och finns. Efter några år kom Falun med sitt ljusare pigment till mycket högre pris än standard! Men numera är det stopp igen. Ingen ska koka rödfärg med pigment från Falun utan att de har kontroll över det. Så det pigmentet går inte att köpa. Istället har en nygammal tillverkare Kopparbergs pigment börjat ta fram rödfärgspigment ur gamla varphögar. Göranssons färg i Sundborn säljer det både som pigment och färdig färg.

 Från den ljusaste som ligger till
vänster och medurs: Italiensk rödmull, Falu ljusröd, Falu standard,
Kopparbergs pigment samt rödfärg från Dylta, nedlagt 1941.
 

Av färdiga färger finns förutom Falu standard och Falu ljusröd även en ljusröd från Hörle utanför Värnamo vilken säljs av Claessons trätjära (se Internet). Finska Uula har en Italienröd som är ljus och kulörstarkare än Falus och en ”faluröd” som jag upplever som mörkare än Falu standard. Göranssons färg säljer Kopparbergs pigment färdigkokt. Den färgen är mindre kulörstark och ligger mitt emellan de båda Falukulörerna i ljusstyrka. Av dessa färdiga färger är det bara Faluns och Hörles som inte går att köpa som pigment.

Pigmenten kan blandas till en nyans man vill ha. Men nästan ännu större betydelse för nyansen är om det är ett nytt slätt (men så klart ohyvlat) virke eller en gammal solbränd och sprucken panel man målar. Liksom det just nu påfallande ljuset! Sprickorna i gammalt trä lägger till en mängd skuggor, vilket gör att färgen upplevs som mörkare.

 

Svart algpåväxt har blivit vanligare med fuktigare klimat, men den syns inte på samma sätt i den röda som i vit eller gul slamfärg. När jag för några år sedan målade norrsidan, där det också finns en då ny tillbyggnad upptäckte jag att de svarta algerna uppenbarade sig ganska snart på tillbyggnadens nya granpanel men uteblev på den gamla förindustriella furupanelen (brädor tagna nära kärnan). Så visst har virkesvalet också betydelse.

  

Timmerbyggnaden uppförd 2003 rödfärgades efter två år med en strykning med
hemkokt rödfärg. Ytan kan betraktas som hyvlad, men färgen var ändå smetfri
flera år. Nu är det hög tid att rödfärga igen!
 

Före ommålning måste fasaden borstas ren från lös färg och småstickor. Självklart ska rödfärgen målas för hand så länge det är möjligt. Den får mycket bättre inträngning i träet och hamnar där den ska, inte på allt möjligt bredvid och under. Den ska strykas ut jämnt med en inte för liten pensel. Långa, jämna tag! Vädret får inte vara för kallt eller regnigt, men inte heller för varmt och soligt. Då hinner färgen inte tränga in utan kan flaga av, vilket är ännu större risk för vid sprutning. Färgen hinner torka i luften innan den hamnat på väggen.

Några länkar till färgtillverkare:
http://falurodfarg.com/
http://www.goranssons.se/
http://www.claessons.com/
http://www.uula.fi/se/