torsdag 31 januari 2013

Ett varv utvändigt

Vi var nere i helgen och mätte upp hela huset noggrant och tog bilder. Mötte dessutom byggare och antikvarie för att få råd och offerter inför kommande bygge. Så nu har vi bilder på i stort sett allt. Börjar med att visa ett varv runt huset utvändigt.

Nedre våningen är timrad och övervåningen är reglad. Taket är ett åstak.

Dateringen är fortfarande rätt oklar, säljaren hade sett en uppgift om 1752, men har dessvärre tappat bort källan på det. Nedervåningen borde vara från första halvan av 1700-talet om man skulle göra en gissning och den övre våningen är påbyggd vid skiftet 1800-1900.

Det har funnits el i huset innan de sista boende flyttade ut 1952, här kom ledningen in.

Det finns en del olika sorters fönster på huset, här på östra kortsidan och på baksidan bytte man inte vid senaste tillbygget utan behöll de gamla.I övrigt är de flesta fönstren från 1910-1915.

Många sorters panel ha vi också: tre olika varianter av fasspont och två, eller tre varianter av pärlspont. Och då är vi fortfarande kvar på utsidan, när man kommer in finns ännu fler varianter. Från 1800-talets början har huset dels arrenderats ut och dels fungerat som statarbostad så man har inte varit så petig med detaljerna.

vi har ännu inte bestämt oss för vilken sorts fasad vi ska ha när vi är klara. Mycket av den är i dåligt skick och mycket måste vi ta ner för att komma åt att åtgärda timmerstommen som är rejält angripen på sina håll.

Det upphöjda fönstret på ovanvåningen har förmodligen lagts till kring 1930-1940. Det ska vi ta bort och återinstallera det liggande fönstret som var där ursprungligen. det låg lyckligtvis kvar på vinden.

onsdag 23 januari 2013

På kartan

De tre vanligaste frågorna vi får är:
1 - Var ligger huset?
2 - Finns det en badplats?
3 - Är ni helt galna som sätter igång med ett nytt projekt nu när ni är klara med det förra? Ok, den här sista frågan ställs inte alltid (men ibland) rent ut, oftast är det jag själv som läser in den i frågeställarens ansiktsuttryck...

Jag tänkte ge mig på den första, enklaste frågan. Görlinge ligger här:






Det är alltså det norra huset som är vårt.

Men det har funnits kartor länge och Görlinge finns med på flera av dem, den äldsta jag hittat är en från 1755.

Man hade tydligen dålig koll på vädersträcken på 1700-talet så ni får tänka er kartan vriden ett kvarts varv åt vänster för att det ska bli rätt, vägarna och ån (i kartans nederkant) går fortfarande på samma sätt.

Nästa karta är från 1799, när man genomförde storskifte:
Nu är kartan rätt orienterad, vårt hus är märkt B på kartan. Dessvärre är en stor byggnad (lada?) i vinkel det enda som är utritat på kartan. Annars är husen bara markerade med en generell husbild.

1842 blir det bättre, nu är det laga skifte och man har bemödat sig med att rita ut alla byggnader på gården:
De som återstår av våra hus är själva huvudbyggnaden och källaren som ligger rakt framför. Eller, rättare sagt, det som är kvar av källaren ligger rakt framför huset. Vår loftbod som ligger nere vid vägen finns inte med på kartan och måste ha flyttats dit eller nybyggts där senare. 

Av den andra gården på Görlinge återstår boden som ligger rakt söder om vårt hus och på samma ställe där huvudbyggnaden ligger på kartan ligger ett nytt hus, fast större. Helt nytt är det inte heller, har sett olika bud om när det är byggt men ca 1850 verkar troligt.

tisdag 22 januari 2013

Några första bilder

Här är några av bilderna vi tog första gången vi besökte huset:
 Taket, fönster och delar av timmerstommen är renoverade 2001-2002 på initiativ av länsstyrelsen. Man tog också ner skorstenarna till under taket för att de inte skulle förstöras ytterligare.

 Saknas hängränna över västra delarna av huset vilket har satt tydliga spår i fasaden...

 Baksidan med det lite märkliga trapptornet, det leder upp till en lägenhet på ovanvåningen. Större delen av ovanvåningen är oinredd.

 En bild från köket nere, det finns flera kök - det här är det mest centrala och det som nog kommer att bli kök i framtiden.

 Snygga och renoverade fönster i jugendstil? Lite ovanlig men snygg utformning.

En till bild inifrån bjussar vi på - det är är det långsmala rummet innanför köket, har nog fungerat som matsal.

Detta har hänt

Den 19:e juli satt vi som vanligt och pratade över frukosten om vi skulle ha ett fritidshus och hur ett sånt i så fall skulle se ut. Den här diskussionen hade pågått i två tre år och växlat från fjällstuga till kuststuga till skogsstuga till ombyggd kyrka och från ruckel med renoveringsbehov till färdigt hus.

Den här gången bestämde vi oss för att huset skulle:
-Finnas på billängds avstånd, söderut, kanske i Mälardalen
-Vara gammalt och oförstört så att vi kan renovera som vi själva vill
-Inte vara för dyrt

En snabbsökning på hemnet - så dök det faktiskt upp ett lämpligt hus. På pappret i alla fall. Det har hänt förut - att vi hittat ett hus som ser bra ut i annonsen men som i verkligheten varit katastrofer, Steg två är att titta på google hur det verkligen ser ut - fortfarande bra. Men rätt oklart vad det egentligen var för ett hus, annonsen innehöll en adress och bilder på ett av husen på den adressen men också en del bilder på "Kvekgården" som ligger en bit därifrån och en länk till Biskopskulla som också ligger en bit därifrån - fast åt andra hållet. Vilket hus var det egentligen de sålde?

Vi ringde i alla fall mäklaren för att höra om det var någon visning planerad - hade två veckor semester kvar och inga problem att åka ner till Enköpingstrakten för att titta på hus. "Nä - ingen visning planerad men om ni kommer ner på torsdag eftermiddag så kan ni få titta på huset, det står tomt så det är inga problem". Torsdag var två dagar senare. Ok, vi bokade hotell att bo på, ordnade in sonen hos mormor och morfar och satte av söderut. I höjd med Hudiksvall ringde vi mäklaren igen för att bekräfta tiden då vi skulle komma fram. Han hade helt glömt bort att vi bokat tid! "Kan ni komma imorgon då är det visning?"  Nej det gick ju inte, vi hade ju bokat och förklarat att vi faktiskt hade en bit att åka! Kom efter en del förhandling fram till att om vi kom vid fyratiden så skulle det nog gå att ordna - bra, det var ju det vi sagt från början. Det visade sig för övrigt att det inte alls var visning på fredag, den var på lördag så det var ju bra att vi inte gick med på att komma på fredagen!

På vägen ner började dessutom tvivlet sätta in, skulle det verkligen vara värt att åka ner och titta på ett risigt hus. Chansen att vi skulle gilla det kändes som rätt liten.

Visningen var ungefär lika yr som första erfarenheten av mäklaren, han visste inte mycket om huset. Bilderna som han lagt in hade inget med huset att göra utan var tydligen där för att "ge atmosfär"... Till slut kom han på idén att hämta säljarna, de bodde i huset bredvid och hade betydligt bättre koll på läget och var dessutom mycket trevliga!

Huset och området visade sig vara mycket fint, oklart exakt hur gammalt men de äldsta delarna ska vara ca mitten av 1700 och senast ombyggt i början av 1900-talet då man lagt till en andra våning.  Eftersom de sista boende hade flyttat ut på 50-talet finns det en hel del renoveringsbehov, ingen el, inget vatten och inget avlopp. Dessutom en del stora vattenskador. Men det värsta (taket, fönster och en del av timmerstommen) var åtgärdat av länsstyrelsen 2001 - 2002. Dessutom innebar bristen på underhåll också att ingen renoverat in plastmattor, moderna fönster eller annat elände som kan förstöra ett gammalt fint hus.

Utgångsbudet låg på 575 000 kronor, vi frågade säljarna om de var beredda att ställa in lördagens visning och sälja direkt till oss om de fick 600 000 jämnt. Dock med förbehållet att vi ville fundera över natten innan vi gav definitivt bud. Det gick de med på - om jag lärt känna den där mäklaren rätt hade det nog ändå inte kommit någon på lördagen...

Det blev en lång kväll och natt - mycket att klura på. Skulle vi ha råd med renoveringen, skulle vi ha tid och ork? Till frukosten bestämde vi oss för att sluta vela och ta tjuren vid hornen - just den här chansen skulle inte komma tillbaka. Renoveringen skulle få ta tid, och vi skulle leja ut de jobbiga delarna av jobbet - vad kan gå fel!? Så på fredag morgon ringde vi mäklaren och säljarna och sa att vi tar det!

Så hux flux, fem månader och ett otal samtal och mejl med mäklaren, säljaren, lantmäteriet och banken senare var huset vårt. När vi till slut blev klara med affären var mäklaren inte längre med i affären utan vi avslutade själva med säljarna. Och äntligen fungerade allt som det skulle... Mycket lyckliga firade vi köpet den 19:a december med en Diebolt-Vallois 2005.